Segelbåten Inshores historia
Att jag (Göran Brandt) skulle rita en ny svensk segelbåt, som nu snart kommer att testas i fullskala, var inget jag riktigt själv trodde på när jag för drygt 15 år sedan åt en julmiddag med ett gäng seglare inne på Sandhamns Värdshus.
Bredvid mig satt Peter Norlin och jag tog till modet och frågade:
”Peter, hur visste du att dina modeller skulle bli så bra? ”
Peter tittade på mig med ett leende och svarade:
”Det visste jag inte...”
Vi skrattade gott och höjde en skål för alla vackra båtar i världen. Sen fortsatte han:
”Om du ska bygga en båt, rita den i skala 1:10, bygg en idémodell samt en med ett traditionellt skrov. Lägg dem i vattnet och dra dem genom vattnet. Du ser snabbt vilken modell som har minst motstånd i vattnet. Var observant över hur din modell rör sig i sjön, fundera, justera. Vackra linjer är ingen garanti, men… det där kan du redan”
Hur Inshore 24 skapades…
eller
… hur en snaps i Sandhamn bidrog till ”dragtester” på Ulvsundasjön.
“If a boat is ugly she will not get the love, care and maintenance she needs. She is unlikely to last long or give her owners and crew a full measure of pleasure. The way to learn how to design beautiful craft is to look at the work of the designers whose work has lasted.”
— Ian Nicolson, ur boken Yacht Design, 2003.
San Diego Harbour 2010
I SanDiego hittade jag boken som blir lite av en vändpunkt. Boktiteln är Yacht Design. I Sverige hade jag under ett par år försökt hitta en liknande bok. Nu stod den framför mig. Solen sken nu ännu starkare och på flyget hem till Sverige lusläste jag boken från pärm till pärm. En fras i boken etsade sig fast på näthinnan: ”Bygg inte en båt till dig själv utan undersök marknaden först”. Polletten trillade ner och jag som marknadsförare insåg tydligt att jag hade tänkt fel och vad jag nu istället skulle börja med.
Kartläggning av båtbranschen
I Sverige har vi ett fantastiskt branschföretag, SweBoat, som har riktigt bra koll på den svenska marknaden. Här hittade jag mycket matnyttigt inför analysen. Motsvarande statistik var tyvärr svårare att hitta utomlands. Till sist hade jag en relativt bra bild av båtbranschen i övriga världen tack vare hjälp från branschkontakter i Europa, Canada och USA. Det var en ganska dyster bild som tornade upp sig, eller som en stor båttillverkare i USA uttryckte det: ”There are big dark clouds growing in the horizon”. Men å andra sidan så lär någon klok affärsman ha sagt, att om man ska satsa på nya produkter så det är bäst att göra det när det är som tuffast i en bransch.
Från 60 till 24 fot
Mina ritningar av “50-60 fotare” lades raskt in i runda arkivet. Jag skulle inte heller rita offshorebåtar för kappsegling eller extrema modeller för akrobater. Dessa marknader var redan upptagna av fantastiskt duktiga konstruktörer och båtbyggare, både i Sverige och övriga världen.
Parallellt med analysen började en mindre segelbåt runt 20 fot att ta form på ritbordet. Idag kan jag skratta lite åt min okunskap att modellera i tre dimensioner. Visst hade jag skapat en hemdatormöbel (Writers Corner) som sålde rätt bra, men den hade raka linjer – båtar är radier och linjer åt alla möjliga och omöjliga håll. Men att skapa är verkligen stimulerande och arbetet fortsatte.
Almi Värmland drar mig av grynnan
Helt plötsligt stod jag fast och visste inte riktigt hur jag skulle gå vidare. Jag hade ju aldrig byggt en båt tidigare. Visst, det fanns en bra branschanalys, en hyfsad affärsidé och en båtmodell på ritbordet. Men hur skulle ”Peter Norlins dragtester” kunna förverkligas? När ALMI, Martin Bergstrand, återigen dök upp i stiltjen och drog mig av grynnan, började plötsligt allt att gå med en väldig fart. Ett mindre team av kompetenta människor knöts nu till projektet och innan jag riktigt fattade vad som hänt, hade jag med hjälp av bl a Jonas Larsson, Comfortina varvet i Arvika, byggt två modeller i skala 1:10. Nu skulle dessa dragtestas i riktigt vatten.
Ett 30-tal så kallade dragtester med skiftande resultat
Initialt försökte jag få hjälp av Chalmers i Göteborg för att ”dra i deras ränna”. Där log man, i all vänlighet, men sa att jag borde spara de 600.000:- de ville ha. Jag började istället fundera på att hitta strömmande vatten och började i Nacka Reservatet, vidare till Rämshyttan för att kollapsa i Arvika. Det var något som inte stämde. Idémodellen gick visserligen hela tiden snabbare men - Nej, något var fel.
I Arvika faller hela testen ihop och de bägge modellerna trasslar in sig och blir liggande i en eda och jag inser felet. Strömmande vatten skapar virvlar, vilka naturligtvis ger felaktigheter. I Sunne, på Lersjöarna, tar jag hjälp av Mats Jonsson som ror för glatta livet. Resultatet är tydligt - Idébåten är snabbare. Vi avslutar med att dra modellerna på Ulvsundasjön i Stockholm. Vi har nu lånat elmotor (tack för lånet Micke Fredriksson) för att skapa en lugnare gång i den spegelblanka sjön. Och! Nu såg jag att allt fungerade. Idébåten var hela tiden snabbare än referensbåtarna. På bilden nedan ses Idébåten “tävla” mot en 12:a med bra resultat. Min teori verkar stämma, det konkava skrovet ger mindre motstånd i vattnet.
Från stiltjebälte till två knop
I slutet av 2017, och en bit in på 2018, hamnar projektet i ett rejält stiltjebälte. Jag behöver hitta medel för att bygga en båt i fullskala (1:1) och därmed kunna gå från teori till praktik. Det är en sak att ha bra idéer och tjusiga affärsmodeller, men att från dessa sen bygga en fungerande segelbåt kändes avlägset. Det var som att segla in i Doldrums utanför Sydamerikas kust. En viss känsla av uppgivenhet fanns med inombords.
Men helt plötsligt kom sjöbrisen. Almi skickade mig till Länsstyrelsen i Värmland och jag fick kontakt med PaperProvince som i sin tur kopplade ihop mig med The Wood Region i Sysslebäck.
Innovationsstödet beviljas
Med ett beviljat Innovationsstöd (dec, 2018) tillsammans med egen finansiering seglar projektet vidare upp till The Wood Region i norra Värmland. Inshore24 ska nu 3D-printas i fullskala.
Läs fortsättningen i Brandts loggbok - (B)loggboken
.