Kol-, lin- eller glas?

Inshore och lin.

Vad är egentligen hållbart ur ett miljömässigt perspektiv? Den frågan kom upp tidigt i detta projekt.
Att glasfibern var ett beprövat material, inom båtindustrin, rådde det ingen tvekan om. Därefter seglade kolfibern upp som ett starkt alternativ vilket gav lättare och starkare skrov. När jag sedan kom i kontakt med ligninet tändes ett litet hopp. Skulle det vara framtiden?

Idag kan jag tyvärr konstatera att ligninet aldrig riktigt blev vad forskarna ville. Den finns, men används mest inom pappersindustrin.

Glasfibern är väl bra? Stark och flexibel. Men att laminera materialet innebär också att det kliar överallt på kroppen. Dessutom kommer den på sikt troligtvis att fasas ut, eftersom det inte går att bryta ner. På “båtskroten” mals den ner och går inte att återanvända.

Men kolfibern då? Stark, lätt och dyr. Men den är ju också fossilbaserad… Dessutom kräver den skyddsmask då det ska borras eller sågas i den.

För ett år sedan kom jag i kontakt med linet. Ställde mig lite skeptiskt till hur ett mjukt material skulle kunna fungera i ett skrov med all den påfrestning en båt kan utsättas för. Det har dock visat sig att det går alldeles utmärkt. Om man dessutom förstärker linet med den senaste tekniken börjar det bli riktigt intressant. Där är jag nu och i kulisserna testas det för fullt. Inom några månader kommer resultaten.